Bloggen är min dagbok för att dokumentera större eller mindre händelser i vår trädgård. Ibland även andra projekt eller glimtar från trädgårdsresor och andras trädgårdar.

torsdag 21 september 2017

Tusenåriga linden i Torslanda

När jag var ute på promenad häromdagen gick jag förbi Torslanda kyrka. På kyrkogården står ett gammalt träd som går under namnet den "tusenåriga linden". Det är nog inte tusen år men möjligen runt 800 år enligt expertis. Kyrkan är byggd på 1200-talet och trädet lär vara från den tiden. Idag har linden (Tilia cordata) många knotiga stammar som hänger ut över ett stort område. Mycket mäktigt! Väldigt roligt att det har fått finnas kvar under lång tid, hur många hundra år det än är. Kyrkogårdar är ju bra platser på det viset att de, i bästa fall, kan vara ganska orörda under lång tid så att träden hinner växa till sig. Just detta exemplar blev också fridlyst 1945.



Linden (Tilia cordata) har fått beskäras många gånger förstås och grenar och stammar har gått av under åren men det ser friskt och fint ut.


lördag 16 september 2017

Hosta 'Sum and Substance'

Min hosta 'Sum and Substance' har visat grönare blad bland de mer gulgröna. Jag har nu grävt ur den delen som har gröna blad och satt den i en separat kruka. 
Hade den gröna delen av plantan tagit över med tiden? Är det vanligt att 'Sum and Substance' reverterar till grönt? En del sorter är väl mer kända för det än andra?

Jag har min ´Sum and Substance' i kruka hela året sedan några år tillbaka. Tidigare stod den i en rabatt. De flesta av mina hostor står i kruka året runt. Främst för att sniglarna inte ska äta hål i dem men även för att det är fint med en kruksamling med hosta i skuggan på altanen.


Den grönare delen av 'Sum and Substance' har fått en egen kruka.

måndag 11 september 2017

Hakonegräs - Hakonechloa macra

Hakonegräs (Hakonechloa macra) är mitt favoritgräs. Pålitligt, snyggt och väldigt användbart. De olika sorterna har allt från helt gröna till gula blad eller strimmiga, med mer eller mindre gult eller vitt i bladen. Några är ganska kraftigväxande medan andra är mer beskedliga. Halvskugga är bästa läget och bladen ser olika ut beroende på hur mycket ljus de får.
Gräset har en växtriktning man inte kan ändra på. Det "faller" åt ett håll oavsett hur man planterar det, så i sluttningar gäller det att vända det rätt men det syns ganska lätt om man tittar. Sedan växer de huvudsakligen till i bakkanten av tuvan. 
För några år sedan var det ganska ovanligt men nu finns det massor av sorter i handeln. Läser ofta att de är fuktkrävande men jag tycker de klarar sig bra även i normala förhållanden. Gräset säger till om det behöver vatten genom att bladen rullar ihop sig lite. Både rådjurs- och snigelsäkra också.

Japanese forest grass
Bild 1. Min favorit är sorten 'Aureola'. Det växer ganska fort och bildar en rugge. Blir det för mycket eller om man vill göra fler plantor gräver man ut en bit i den övre delen. I halvskugga blir bladen gula till gulgröna med mörkare gröna strimmor. 

Japanese forest grass
Bild 2. 'Aureola' igen. Faller snyggt över kanten.

Japanese forest grass
Bild 3. Fortfarande 'Aureola' men här är det blad från två olika växtplatser. Det till vänster står ganska skuggigt medan det till höger får ganska mycket sol. Bladen blir ljusare i sol men de blir nästan brända om det blir för mycket. Dessa är från en delning så jag vet att det är exakt samma planta på båda ställena.

Japanese forest grass
Bild 4. 'Aureola' - Bladen från plantan i halvskugga ovan på bild 3.

Japanese forest grass
Bild 5. 'Aureola' - bladen från plantan i sol i bild 3.

Japanese forest grass
Bild 6. Sorten 'Albostriata'. Som namnet antyder har den vita strimmor längs bladen. 

Japanese forest grass
Bild 7. Sorten 'All Gold'. Upplever den som ganska svagväxande, likt många "gula" bladväxter. 

Japanese forest grass
Bild 8. Bilden är inte så bra men detta är det helgröna gräset, dvs arten Hakonechloa macra.



fredag 8 september 2017

Krukfötter; lejontassar

Nu har det kommit 40 mm regn på två dygn och prognosen säger 50-100 mm för de kommande fem dygnen. Dahlia och andra växter som är kvar i krukorna ute riskerar att drunkna, särskilt om de står på fat. Då är krukfötter suveräna, i mitt fall lejontassar. 
Även mitt i sommaren kan det vara bra att få upp krukorna lite grann så att myrorna inte tycker det är lika kul att krypa in och lägga ägg, mm.
Tassarna har jag gjutit i betong, i två storlekar. Nu när jag har dem upptäcker jag att jag har användning för hur många som helst. 
Jag har köpt ett par lejontassar som jag sedan gör en, eller flera, formar på (med latexmjölk). Sedan är det bara att gjuta så många man vill. Det finns gott om beskrivningar av hur man gör formar på nätet.


concrete diy
De två olika lejontassarna. Har lyckats platta till den just den här (vänstra) lite högst upp men de är normalt väldigt lättgjutna.

concrete DIY
Den lilla tassen, målad i svart och silver. 
concrete DIY
Tre tassar brukar vara lagom till en kruka, men man tar så många man behöver för den ska stå stadigt.

concrete DIY
Den större modellen målad i svart och guld.

concrete DIY
Den större modellen målad i svart och brons. Man kan förstås ha dem helt omålade också.

tisdag 5 september 2017

Wollerton Old Hall - England

Det finns några fina trädgårdar kvar att skriva om från trädgårdsresan till Wales/England i mitten av augusti. Nu har turen kommit till Wollerton Old Hall som är en privat trädgård öppen för betalande besökare flera dagar i veckan under sommaren.
De nuvarande ägarna Mr och Mrs Jenkins har utvecklat trädgården sedan 1984. Men här är det inte bara trädgården utan även husen som ger karaktär. De är ursprungligen från 1500-talet och väldigt vackra tycker jag. Det är nog framför allt Mrs Jenkins som är trädgårdsdesignern här och hennes utgångspunkt har varit att trädgården ska vara formell och strikt för att passa husen. Det har resulterat i ett antal siktlinjer (vistas) och trädgårdsrum (minst 10).
Varje rum har sin egen karaktär och vissa är mycket strikta med många formklippta växter medan andra ger växterna utrymme att visa yppighet, färg och form. Den obligatoriska lindallén och vattenspegeln finns förstås också men även en massa perenner som flox, clematis, salvia (de flesta inte härdiga hos oss), rosor och mycket annat.
Trädgården är väldigt skötselintensiv och de har en trädgårdsmästare på heltid (Phillip Smith) plus ytterligare en person en dag i veckan. Det tycker jag är väldigt lite personal på denna trädgård.
Allt är stilfullt, superfint, välklippt och ogräsfritt. Växterna är yppiga och fyller en lång säsong. Det är i många avseenden typiskt engelskt i både design och växtval. Jag är full av beundran för allt det genomtänkta, vackra och välskötta men jag tycker trots det att det är lite trångt och instängt med alla rum. Stilen med häckar, murar, alléer och rum känns lite för formell och stram för mig och jag längtar efter rymd och öppna ytor här, liksom lekfullhet och humor. Men fantastiskt inspirerande, sevärt och vackert. Det finns många mindre delar man kan ta med och omsätta hemma. 
Alla bilder nedan tagna 18 augusti 2017.


Husen från 1500-talen är väldigt vackra och omges av grönska, grus och välklippta former. Ser ut som en modern tillbyggnad till vänster men den är väldigt fint gjord. 


















En annan vy av huset ovan. 
Det andra av de två husen på gårdsplanen. Huset på bilden ovan ligger till höger i denna bild. 

"The Rill Garden". En trädgård med ambitioner har vatten av något slag. Här en grund, formell damm.

Vyn på bilden ovan är tagen från motsatt sida.Man ser de klippta buxbomskloten och dammen längst bort i bild. 

Häckar och murar skiljer de olika rummen. Jag gillar verkligen tegelstensmurar med dörrar. Man vill kika in.

"Well garden". En brunn (utan vatten) i kalksten. Här är det en sparsmakad färgskala i grönt, vitt, silver och, blått.
"Well garden". Vita flox och blå agapantus.

"Main herbaceous border".  Med inspiration från Gertrud Jekyll har man gjort djupa och långa perennrabatter där färgvalet är noga uttänkt och gradvis förändrat över rabatten. Man har en stor samling flox som finns planterad i dessa rabatter.

"Lanhydrock garden", beskriven som show stopper och det måste man hålla med om. Färg, färg, färg. Nu i augusti mycket orange, gult och rött. 
"Lanhydrock garden". Det kräver ganska mycket att ha den full med blommande perenner stora delar av året. 

lördag 2 september 2017

Chiltern seeds photo competition

Jag är oerhört förvånad men väldigt stolt och glad över att ha vunnit Chiltern seeds fototävling kallad "Favourite Flowers Competition". EN bild vann och det var min (se nedan). Publicerad igår på facebook, twitter, instagram och alla möjliga ställen. Som "fotograf" är jag bara en glad amatör så det känns otroligt kul.
På bilden syns anisisop, rosenskära, jätteverbena, röd och blek solhatt, gräs, mm. 
Vinsten? Förutom äran, ett mycket trevligt mejl från Chiltern seeds och 25 pund att handla fröer för.





torsdag 31 augusti 2017

Plas Cadnant - Wales

Trädgårdsresan i mitten av augusti tog oss också till Plas Cadnant Hidden Gardens, längst norrut i Wales. Detta är historien om en glömd, gömd och övergiven trädgård som har återställts av en tidigare bonde med intresse för mer än det som en bonde vanligtvis gör. Bonden ifråga, Anthony Tavernor, fick dock mer att bita i än han kanske hade räknat med. Han måste vara en av de envisaste och starkaste bönder som finns. Idag är han ju inte bonde i vanlig mening utan mer trädgårdsman med en envishet och styrka som få. Antar att kunskap om stora maskiner har kommit till god nytta. 

Ursprungligen byggdes huset 1804 då man också började med den muromgärdade trädgården, fruktlunden, grönsaksodling, stigar och vägar mm. Men tiden hann ikapp, de två världskrigen skapade stora problem med ekonomi, underhåll och arbetskraft och till slut var det bara området precis runt huset som underhölls. Allt annat växte igen. Med den växtkraft som finns i Wales pga det milda klimatet och gott om nederbörd så växer det otroligt bra. Träd och buskar blir enorma på kort tid.

Vad var det då som hände sedan? Jo bonden Anthony köpte ägorna (på 80 ha) 1996 och började röja året därpå. Han kan omöjligt ha vetat vad som fanns där egentligen. Självsådda träd och ogenomträngliga björnbärssnår bland annat. Plas Cadnant blev Plas Cadnant Hidden Garden. De första ägarna var för övrigt släkt till de samtida ägarna av The Lost Gardens of Heligan i Cornwall, en trädgård med en liknande historia men mer känd.

Anthony röjde, planterade och byggde upp den enorma muren igen där den rasat. Planterade nya träd och skapade en fantastiskt fin trädgård med tillhörande lund, skog och ravin på kort tid. Under julen 2015 drabbades området av en fruktansvärt skyfall. Den muromgärdade trädgården lutar ganska bra och det resulterade i att en massa vatten samlades i nedre änden där dräneringen inte räckte till. Det bildades en mindre sjö och trycket blev så hårt att hela den nedre muren rasade. Vatten, växter, stenar och en massa bråte forsade ut i skogsområdet nedanför. Det är en ganska brant ravin där. Vem som helst kunde ju ha gett upp då men inte Anthony. Han påbörjade upprensningen i den branta ravinen, byggde ny mur och planterade nytt. Vet man inte om att det inträffat kan man inte se något av denna katastrof idag. 
Härmed utnämner jag Mr Anthony Tavernor till den starkaste, envisaste och mest uthålliga trädgårdsman som jag någonsin träffat, (även om mötet var kort). Han visade oss personligen runt i den övre delen vid husen och hans vänlighet, intresse och engagemang var verkligen genuint. Hur skulle han annars ha kunnat ta sig igenom det som Plas Cadnant utsatt honom för?
Alla bilder nedan tagna 19 augusti 2017.



Det var alltså här längst ner i den stora, muromgärdade trädgården som det blev en sjö julen 2015.  Nedanför finns ett woodland och en brant ravin. Kort reportage i BBC om förödelsen.


Här ser man den muromgärdade trädgården från ingången längre upp. Idag är det gräsmatta, formklippta buskar och perennrabatter. Ursprungligen var det en stor köksträdgård. Man ser att det är ganska bra lutning. Längst ner ser man dammen och bänken som finns på första bilden ovan.


Den vänlige Mr Anthony Tavernor, ägare till Plas Cadnant Hidden Gardens och den den starkaste, envisaste och mest uthålliga trädgårdsman som jag någonsin träffat.

Plas Cadnant
Ett vackert, vintergrönt träd som blommar på sensommaren. Eucrypia x nymansensis 'Nymansay'. Som framgår kan det blir stort. Detta är en hybrid av två chilenska arter. Eucrypia är ett litet släkte med bara sju arter varav två förekommer naturligt i Sydamerika och fem i Australien.
Plas Cadnant
Trädet blommade fint när vi var där.

Plas Cadnant
Blommorna blir 6-7 cm i diameter och är väldigt vackra. Rent vita. 

Det fanns också stora perennarabatter. Crocosmia/Montbretia såg vi överallt i Wales. 



Woodlandet utgör en övergång till skogen och ravinen. Utsikten är magnifik. 

Luna apiculata
Det fanns många fler intressanta träd och buskar. I skydd av muren växer Orange-bark myrtle. När jag googlar verkar det vara Luma apiculata (syn. Myrtus luma) med ursprung i Chile. Som det brittiska namnet antyder är den en myrtensläkting.
Luma apiculata
Blommorna på Orange-bark myrtle. 

Plas Cadnant
En snygg buske; Itea ilicifolia. På engelska kallad holly-leaved sweet spire. Som namnet antyder doftar blommorna som sitter i långa klasar. De doftar svagt av honung. 

Nu lämnar vi den övre delen och går ner i den brant sluttande dalen/ravinen. Här växer en massa träd och buskar samt en stor samling ormbunkar som är utplanterade. Även andra woodlandväxter. På bilden syns några trädormbunkar bland annan grönska. 

Överallt såg vi Persicaria och Bistorta, pilört och ormrot, av olika slag. Det verkar vara en växt man använder mycket. De vill ha det lite fuktigt så klimatet är ju rätt. Det fanns en massa vackra namnsorter av dessa. 

Längst ner i ravinen samlades vattnet till en bäck som nog kan bli ganska strid ibland. 

Det riktigt ångade av grönt i den fuktiga och något skuggiga ravinen.



tisdag 29 augusti 2017

Sjukdom på ligusterhäckarna

Mina ligusterhäckar har nu drabbats av vad som ser ut att vara ett svampangrepp av Cercoseotoria ligustrum. Tråkigt, tråkigt. Det är det första angreppet jag ser av detta hos mig. Bladen får runda bruna fläckar som det blir hål i, de gulnar och ramlar av i förtid och häcken tappar så småningom alla blad. Grenarna växer inte mer men de är gröna innanför barken. Även nya grenar lär insjukna.
Eftersom vi har väldigt mycket ligusterhäckar är det ett hårt slag. Den vintergröna ligustern som vi har är också särskilt hårt drabbad (Ligustrum vulgare var. italicum 'Atrovirens'). 
Jag hoppas på det bästa och håller tummarna för att naturen ska kunna klara ut detta. Med hjälp av de goda svamparna kanske det kan gå men prognosen är ju ganska dyster. Har fått rådet att mylla ner Mikroferm eller Binab till våren. Dessutom bör man plocka upp gula löv och ta bort dem men det är inte görbart här.
Ni som har, eller har haft, påhälsning av svampen. Hur har det utvecklats hos er? Skulle vara mycket värdefullt med rapporter. Finns det hopp?

Början på ett angrepp med de runda bruna fläckarna. Sedan blir alla blad gula och ramlar av. 




söndag 27 augusti 2017

Powis Castle - Wales

Presenterar ytterligare en trädgård från resan till norra Wales nyligen; Powis Castle. Ett medeltida slott som började byggas på 1200-talet tronar högt uppe på ett berg. Man förstår valet av plats. Full koll på omgivningarna. Runt slottet finns Italien-inspirerade terrasser med perennrabatter och det finns också andra planteringar med rötterna i 1600-talet. Men här är det idegranarna som är grejen tycker jag. Stora väsen som hänger på avsatserna och långa bulliga, enorma häckar. Flera av de idegranar som finns idag är planterade på 1600-talet.
Idag förvaltar National Trust egendomen (tack för NT, så många fina trädgårdar som de tar hand om). Även slottet med samlingar lär vara sevärt men där var jag inte inne.
Samtliga bilder nedan tagna 17 augusti 2017.

Slottet tronar som ett näste högst uppe på berget. Vackra planteringar på terrasserna högst upp och nedanför i slänten. 

Perennaplanteringar på terrasserna och stora idegranar.
Nu kommer vi till idegranshäckarna. Eller man kan nog inte kalla dem för häckar. De är snarare väsen som rullar runt lite lättjefullt. De har varit klippta i olika stilar över århundradena och överlevt allt. Idag är det den fria, runda formen som gäller. Hoppas verkligen de får fortsätta vara friska och leva länge till. Utan dem skulle denna plats inte vara samma sak längre. 

Vackert.

Hur de klipps? Med skylift.



Så här ser stammen ut på en idegran planterad  runt 1680. Jag står "inuti" idegranen. Och ja, man fick gå in i just denna för att titta. 

Sist en utsiktsbild från en terrass mot omgivningarna.